familjennilssonlindh

Dagarna rullar på här hemma. Det händer inget alls.
Dom är långa o sega. Mycke tankar som snurrar. Imorgon börjar skolan för barnen igen, ska bli
otroligt skönt. Jag längtar tillbaka till vardagen. Jag vill leva vanligt igen. Om det nu går.

Det känns som om du ska komma tillbaka. Som du bara är
borta just nu och inte - föralltid. Jag vill bara förstå. När i helvete ska det gå in??

Jag skulle vilja påstå att jag var den som stod dej närmast. Som egentligen alltid har stått dig närmast. Ändå är det jag som sitter här nu. Likgiltig och tom. Varför?

Jag har så mycket innom mig så jag vill bara skrika!

Jag vill ha en egen måne, som jag kan åka till.
Där jag kan glömma att du lämnat mig.

Du är så jävla saknad och så jävla älskad!