familjennilssonlindh

Igår när vi lagt oss i sängen och skulle sova så kom verkligheten över mig som
ett slag i magen. Då var det två veckor sen du antagligen gjorde redo allt. Du hade
bestämt dig och väntade bara på att somna in.
Exakt samtidigt, för två veckor sen, så låg vi i sängen och fattade inte att vårt liv skulle rasa samman nästa dag, att så många människor skulle särja bara dygnet efter.
Idag för två veckor sen så sov du redan. Du sov sött och vi här hemma visste inget. Klockan 18.00 ikväll är det två veckor sen vi fick veta. Två veckor sen livet rasade samman. Om du fick veta att detta gör så ont i oss alla
så vet jag att du hade kämpat ett tag till. Kanske till och med två år till. Kanske till och med så länge att du skulle få uppleva att må bra igen.

Lillan bröt ihop innan skolan idag. Även henne kommer verkligheten ikapp. Det gör ont i magen, ångesten kryper längs ryggraden. Tankarna snurrar i huvudet. INGET kommer någonsin bli detsamma igen och det gör så jävla ont!

Julafton kommer vara skit.
Emmas födelsadag kommer vara skit.
Min 30 års dag kommer vara skit.
Liseberg i sommar - utan dig - kommer vara skit.

INGET kommer någonsin bli detsamma utan dig min älskade syster.