familjennilssonlindh

Klockan 06.00 ungefär vaknade prinsessorna idag. Det är spännande när man får överraska någon!
Present i form av en lampa och finfina farsdagkort fick han. Givetvis hjärtformade mackor och kaffe också.
Sen har vi spenderat dagen med lunch hos pappa o Josefina o så har vi mest vart hemma.

Imorgon kommer Elina hit på kaffe, känns skönt. Få vetilera lite tankar med någon ny. Alla andra runt mig har ju redan hört allt tusen gånget - typ. Sen kommer Jennie o Adrian ner igen. Ska bli hur skönt som helst. Saknaden till dom har blivit större de senaste veckorna.

Begravningen på tisdag är jag orolig för. Jag är rädd att det kommer vara så fint att jag totalbrister. Hur ska det gå? Jag har ju tre flickor att ta hand om, o en mamma o systrar.
Har fått en tid till Lena - Erikas "utrednings psykolog". Det känns bra. Ytterligare en människa att bolla tankar med, någon som heller inte har hört allt tusen gånger.

Det är i vardagen jag saknar henne som mest.. Jag har, så länge jag kan minnas, berättat allt för henne. ALLT!
Nu kan jag inte berätta något. Den saknaden är värst. Jag skulle så gärna bara få prata med dig, ett samtal hade räckt. Jag har tusen frågor samtidigt som jag innerst inne vet svaren på alla. Jag vill bara inte inse dom.

Det svåraste är nog ändå att livet faktiskt går vidare..