...



Jag vill bara skrika.
Jag vill bara gråta.
Jag vill bara förstå.
Men här sitter jag - tom!


Jag har inte förstått, det är jag säker på.
Jag har inte förstått att du inte kommer tillbaka mer.
Du har tagit steget. Det är slut.

Varför, varför ville du lämna oss. Lämna Madicken och Emma. Molly. Adrian. Varför.
Det måste varit så att monstret vann över dig. Du va så stark. I två år vann du över honom gång på gång.
Du har det bra nu. Bättre än du haft det på så länge.
Ta hand om oss där uppifrån. Jag klarar mig inte utan dig.

Kommentarer
Postat av: Angelica O

Jag tänker väldigt mycket på er, hela familjen. Jag har inga egna ord att använda mer än så, men jag vet en text som är väldigt fin.



Do not stand at my grave and weep,

I am not there; I do not sleep.

I am a thousand winds that blow,

I am the diamond glints on snow,

I am the sun on ripened grain,

I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning’s hush

I am the swift uplifting rush

Of quiet birds in circling flight.

I am the soft starlight at night.

Do not stand at my grave and cry,

I am not there; I did not die.



Alla tankar går till er.



Kramar angelica

2011-10-28 @ 10:47:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0